feel cold but i'm back in the fire

Första riktiga klippet från The Shock Of The Lightning. Liam låter hur grymt som helst. Jag är JÄVLIGT excited.

Come in, come out tonight.

Amatörer...

Det här är väldigt intressant. I artikeln står att James dog 63 år gammal när han i själva verket dog 73 år gammal. Fair enough, ett litet tryckfel bara. Jag fortsätter läsa och när jag är färdig så ser jag bildtexten.

"James Brown dog 1996. Nu, tolv år senare..."

Jag reagerar inte med ilska. Nej, min kropp sköljs med en trötthet och jag känner hur X antal hjärnceller stilla somnade in i samma sekund som de uppfattade siffrorna 1996. 1996. James Brown dog inte 1996, han dog 2006. Och han var inte 63 år gammal. HAN VAR 73 ÅR GAMMAL. Hur svårt är det att kolla upp något på wikipedia. Räkna till 10 Johannes. Lugna ner sig lite. Reagera inte med ilska. INTE med ilska.

Helvete och satan.

Christer Fuglesang

Är han inte bara lite för perfekt den där Fuglesang. Bara lite? Doktorand i fysik vid 30, astronaut, uppvuxen i Bromma, familjefar, forskarkarriär, docent i teknisk fysik. Är det inte såna människor som är de allra sjukaste? Christer sitter säkert hemma i sin astronautvilla som Nasa betalar utklädd till fransk städerska med en buttplug uppkärvad i arslet och runkar till dvärgar som blir påsatta av hästar eller japansk bajsporr. Han har lik i garderoben denna Christer, stora tunga jävla lik.

Samtal med Richard

Richard: Såg en bil med registreringsnummer NGR häromdan.
Jag: Haha.
Richard: Fattar du? Neger.
Jag: Ja, haha. Neger. NGR.
Richard: Haha.

Måste bara bjuda på Oasis nya albumcover. Galet snyggt! En blandning av Monty Python, Beatles och lite psykadeliskt 60-tal. Detta är ju så vackert att man kan sätta upp vinylen på väggen bara för utseendets skull. Bådar gott för framtiden.

Sopgubbe, javisst

Nytt jobb! Manpower har skickat mig till Borås Energi. Jag blev först lovad ett transportjobb men det blev tydligen ändrade planer. Till sopgubbe. Jag är alltså den som står bak på sopbilen och åker med. 10 meter i taget, mellan varje hus. Det tar i runda slängar 5 sekunder mellan varje hus och kanske 20 sekunder att tömma. Jag tror inte det finns några ord som kan beskriva hur långsamt tiden kan gå bak på en sopbil. Kanske jag ska "ramla av" i farten så jag blir sjukskriven. Eller avlider.

Smaka på ordet. Sopgubbe.

Nu hoppar jag fan snart.

Radioteatern presenterar

Okej, jag erkänner. Jag ogillar såna här listor. Men eftersom jag har blivit utmanad och i brist på annat ger jag er alltså min första (och sista?) lista!

5 saker jag ska göra idag: (det jag har gjort idag får det bli)

1 jobbat.

2 sovit.

3 ätit.

4 försökt fixa bilstereon som visade sig sakna ganska livsavgörande kablar.

5 packa inför morgondagen.

Vad gjorde du för 10 år sedan:

Jag var 11, snart 12. Hade alltså sommarlov och jag minns inte vad gjorde då. Ägnade mig antagligen åt att kasta sten på min lillebror eller något annat skoj med Joachim.

Ställen du bott på:
86-87 Sjöbo, Borås
87-93 Färjestaden, Öland
93-95 Vassmolösa, utanför Kalmar
95-99 Ljungbyholm, utanför Kalmar
99-03 Färjestaden, Öland
03- Sandhult, Borås (har dock huserat hos Emma den senaste månaden i princip på heltid)

5 saker du skulle göra om du var billionär:

1. resa.

2. köpa upp manchester city och göra det till världens bästa lag och på så sätt bli vän med Noel och Liam från Oasis.

3. skrota min 740.

4. köpa upp John Bauer och lägga ner skiten.

5. starta eget företag, oklart vad jag ska göra dock.

Sjuk, del 2

Jag har vissa konstiga saker för mig. När jag är hemma sjuk från jobbet brukar jag låtsas att jag egentligen jobbar med något annat och får betalt för det. Som idag så låtsas jag självklart att jag är proffsbloggare som sitter hemma och glassar, skriver lite inlägg, skickar iväg ett mail om någon produktplacering, läser lite i dagens tidning och begrundar dagens skörd av eventuella bloggämnen. Jag kanske köper och säljer lite aktier, som ett extraknäck.

Det är ganska trevligt att tänka såhär. Vad ska jag göra härnäst? Funderar på lönnmördare a lá Jason Bourne. Sitter hemma och väntar på samtalet. Det här samtalet ska ge mig ett namn, en position och en tidpunkt. Samtalet inkommer klockan 13:32, jag svarar med mitt kodnamn "Montesquieu". Allting är över på mycket kort tid, all relevant information tar inte många sekunder att framföra till en erfaren agent som jag. Min redan färdigpackade väska med diverse vapen, kikare och GPS ligger bredvid mig. Min Glock ligger i den vita byrålådan, första facket. Jag tar snabbt upp den och stoppar vant ner den i hölstret under jackan. Jag är anställd av staten och mitt yrke är av högsta sekretessgrad. Inte ens Reinfeldt vet om att jag existerar. Det är ett mord av mycket högt politiskt värde som ska utföras, rikets säkerhet står på spel. Jag jobbar helst ensam under sådana rutinuppdrag, ogillar när andra sackar ner mig. Minuterna går och jag kommer på mig själv;

Jag heter Johannes, bor i Borås och jobbar på Manpower.

Sjuk

Idag är jag sjuk. Eller något i den stilen i alla fall. Vaknade klockan 1 i natt med en bultande huvudvärk från helvetet som vägrade försvinna trots att jag tjongade i mig ett halvt apotek Ibumetin. Detta kostade mig ungefär 4 timmars sömn vilket var precis lagom till att min klocka ringde. Kändes jobb aktuellt då? Nej inte så. Nästa projekt är alltså att ringa Manpower och berätta att man inte kan komma till jobbet. Låter det lätt? Då tror ni fel. Det är inte lätt. Det är lättare att invadera Polen, om jag uttrycker mig så. Det är samtal hit och dit och fan och hans halvsyrra vet allt. Nu väntar jag på att E ska sluta jobbet. God natt.

/anglofilen

Börjar blogga

Sådär ja. Då var jag igång igen.

/anglofilen