Jag har vissa konstiga saker för mig. När jag är hemma sjuk från jobbet brukar jag låtsas att jag egentligen jobbar med något annat och får betalt för det. Som idag så låtsas jag självklart att jag är proffsbloggare som sitter hemma och glassar, skriver lite inlägg, skickar iväg ett mail om någon produktplacering, läser lite i dagens tidning och begrundar dagens skörd av eventuella bloggämnen. Jag kanske köper och säljer lite aktier, som ett extraknäck.
Det är ganska trevligt att tänka såhär. Vad ska jag göra härnäst? Funderar på lönnmördare a lá Jason Bourne. Sitter hemma och väntar på samtalet. Det här samtalet ska ge mig ett namn, en position och en tidpunkt. Samtalet inkommer klockan 13:32, jag svarar med mitt kodnamn "Montesquieu". Allting är över på mycket kort tid, all relevant information tar inte många sekunder att framföra till en erfaren agent som jag. Min redan färdigpackade väska med diverse vapen, kikare och GPS ligger bredvid mig. Min Glock ligger i den vita byrålådan, första facket. Jag tar snabbt upp den och stoppar vant ner den i hölstret under jackan. Jag är anställd av staten och mitt yrke är av högsta sekretessgrad. Inte ens Reinfeldt vet om att jag existerar. Det är ett mord av mycket högt politiskt värde som ska utföras, rikets säkerhet står på spel. Jag jobbar helst ensam under sådana rutinuppdrag, ogillar när andra sackar ner mig. Minuterna går och jag kommer på mig själv;
Jag heter Johannes, bor i Borås och jobbar på Manpower.
måndag 7 juli 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Haha. Verkligheten svider ibland.
Jakob; Du är lika oemotståndlig som choklad.
Skicka en kommentar